Om skillnad

”Va konstiga dom är!” säger den främlingsrädde

”Va annorlunda dom är!” säger mångkulturalisten

”Va häftiga dom är!” säger interkulturalisten/mångfaldsbejakaren

”Va, vilka dom?” säger jag.

I ”doms” ögon är vi ”dom”, i våra ögon är dom ”dom”. Med så mycket ”dom” måste vi alla vara ”dom”, och då behövs väl inte det ordet längre? Kan vi inte skippa ”dom” och istället börja se oss människor, oss alla, som den amorfa kökkenmödding vi väl ändå mest är. Oformliga degklumpar som gelear omkring på Jorden några år. Vi är embryon som aldrig slutar förändras, rymdstoft som aldrig slutar finnas. Vi är ett, ett är allt.

Astronomerna pratar om konstiga, svårförklarliga fenonomen som ”singulariteter”. Är det inte just precis vad vi är, eller är del av? En singularitet? Konstiga o svårförklarliga. Jag tror (på) det.  Jag tror inte på vi-dom.

 

Ingen kyrka, den här gången…

I föregående inlägg hotade jag med att jag skulle gå i kyrkan om Brynäs vände matchen mot Luleå. Nå, det gjorde dom inte.

Faktum är att förra gången jag utlovade samma löfte fick jag faktiskt lov att knalla iväg till kyrkan. Det var i ett pokerparti med mina föräldrar. Jag sa att om jag skulle få straight flush i nästa giv skulle jag bege mig till den kristna högborgen. Döm om min förvåning när jag drog hjärter på hjärter i följd.

Av till kyrkan bar det, den följande söndagen, som var Påskdagen. Religion intresserar mig och jag var lite nyfiken på att se om kyrkan ändrats sen min skuldtyngda konfirmationskyrka. Det hade den inte. Det var ett evigt tjat om skuld och skam, och det var tungt och trist alltihopa. Kanske inte helt smart att gå på Påskdagen, om man nu längtar efter ett ljust kärleksbudskap, men i alla fall. Saken blev ju inte bättre av att den stora kyrkan var besatt av ett tiotal människor i nära-döden-ålder.

Detta utspelade sig för nästan 10 år sen. Jag har inte varit i kyrkan (under en predikan) sen dess. Nästa gång någon obskyr situation lyckas få mig till kyrkan (typ att Brynäs vänder den avgörande SM-finalen och gör 5 mål i sista perioden) hoppas jag att jag möts av ett ljusare budskap. Då kanske jag kommer tillbaks.