Väder & miljö


Den första allvarligt menade vårvärmen. Jag passade på att byta däck på bilen. Det var i söndags morse klockan 0730. Barnen väckte mig och H som vanligt vid 05. Så vid halv åtta var jag som piggast den dagen. Och jag grep tillfället genom att pipa iväg till Mariebergsvikens enorma p-plats, med bagaget fullt av sommardäck.

Den frid som genomfor mig där jag stod och hängde på fälgkorset går ej att kvantifiera! Den klarblå himlen med några lyckligt skriande måsar (!?). Några ensamma båtar som guppar och kluckar vid kajplatserna längs stranden. Mariebergsvikens småkrusiga vattenspegel. Förbipasserande hundrastare, stavgångare, barnvagnssjuvare och cykelhjälmsprydda cyklister… Alla ser ut att le inombords på nåt sätt.

För mig lossnar alla vinterdäcken lätt. Det är som att till och med vår gamla Passat glatt hälsar våren med höjd front, i samma ögonblick som det första sommardäcket glider på. Ring ut det gamla, ring in det nya!

PS. För den som ej varit i Karlstad, och tycker att “Mariebergsvikens enorma p-plats” låter grymt osnyggt och ovårigt, rekommenderar jag att komma hit. Parkeringen ligger jättefint, jag lovar. Och den är enorm för att ta emot alla besökare till Mariebergsskogen, Sveriges finaste stadspark, utan konkurrens vågar jag tippa. DS.

Hösten kom tidigt i år.

Dagisssnoret också.

Det välbekanta är en befrielse.

Tack, fint, det räcker. Nu har det varit högsommar i två dagar. Jag är nöjd nu. Ge mig 17 grader varmt, och en lite mildare höstsol tack. Det är det jag behöver.

Behöver jag tillägga att jag jobbar…

FN kom med sin klimatrapport idag. Det blir väder i framtiden också. En jävla massa väder uppenbarligen. Allt mer skäms jag över den planetförstörande tingest till bil som jag kör.

Kan inte Al-qaida göra en insats för att ta kål på oljelobbyn? (dvs förstöra nåt vettigt för en gångs skull)

Kan inte jag få ett bidrag för att köpa ett miljövänligare fordon?

Kan inte Gud styra temperaturhöjningarna så att de som förtjänar mest skit får mest skit (i-länder istället för u-länder). Typ som utsläppsrätter, 1 grad per tusen ton koldioxid, borde göra det cirka 3 miljoner grader varmare i USA, men bara en halv grad i större delen av Afrika. “Gudomlig rättvisa”, hört talas om det Gud?

Allvarligt talat, nu måste vi väl göra nåt på riktigt? Nåt stort. Så här kan vi inte fortsätta, det kan vi bara inte.

I går natt slet och rev vinden, försökte tränga sig in i vår lägenhet. Fönstren knakade och brakade och det ylade verkligen utanför.

Vår lilla misse, som knappt höjer på ögonbrynen åt fyrverkerier, hastade in till vårt sovrum och kröp ner MELLAN oss. Det var en unik händelse, för om hon till äventyrs sover i vår säng, är det alltid på H’s sida, jag brukar nämligen rulla på henne i sömnen, det gillar hon inte…

Men igår natt sov hon (i den mån hon sov) alltså mellan oss. Orolig, nervös och rädd för det tjutande odjuret utanför. Jag är rädd att kommande natt kommer att bli ännu värre för henne (orkanvarning utfärdad i våra krokar). Stackars missen.

Och vår dotter T då, var inte hon orolig, nervös och rädd då? Näe, hon sov sött som en gullegris genom hela spektaklet. Hoppas hon får göra det i natt också.

Idag, längs den lilla väg som leder till mitt jobb, porlade och forsade det. En bula i gatan skapade ett litet vattenfall. Ljudet av det var så vackert.

Ändå tänker jag på snön. Tänk om allt detta regn istället hade fallit i frusen form. Då hade jag inte behövt ta hissen fem våningar ner till gatan. Då hade jag kunnat kliva ut direkt från balkongen. Vad konstigt det hade varit.

Kommer vi snart att upplösas i detta våta som ur en outsinlig källa häller ner över oss? Tillintetgjorda, våta fläckar, upplösta i varandra. Är det det regnet försöker berätta för oss, att vi måste utplåna oss och uppgå i varandra för att få fred och förståelse för den andres tankar och känslor? Är det eviga regnet i själva verket nåt positivt? Varför känns det då inte så?

Klockan är runt halv tio på kvällen. Enligt SMHI är det 12 grader varmt i Svalöv. I Kiruna är det 21… minus. Dom varnade för åska i södra Sverige, samtidigt som full snöstorm rådde lite längre norröver. Nån gång i början på 80-talet såg jag ett svenskt framtidsdrama, jag minns att det hade en humoristisk touch, där man firade jul i ett landskap som mer påminde om midsommar, gräset var grönt och blommorna blommade. Nåt hade hänt med vädret. Idag känns inte “midsommar på jul” som en lika knäpp tanke. Just nu verkar vad som helst möjligt.

Next Page »