För övrigt VI…

… anser jag att den danska serien Brottet (går på SVT) är fullständigt LYSANDE!!!

Otroligt långsamt berättad, men tät och tung, tät och tung, tät och tung.

Danska kriminalserier vs Svenska dito: 1000-0

 

Självets speglingar

Såg Tom Alandh-dokumentären “Vi som överlevde Rågsved igår” (SVT).

Från en helg i självömkan (magsjuk) och glamour (tittade med blekt ansikte på Melodifestivalen) fördes jag med Alandhs hjälp in i en värld av större tankar, vackrare känslor.

Det låter kanske konstigt, men när jag såg de stackars Rågsvedarnas kamp mot drogmissbruket (ofta misslyckade kamper som det visade sig) blev jag glad. Glad över att väckas från min narcissistiska ömklighet, och från en tillvaro som på senare tid alltför ofta kretsat kring ytlighetsknarkande tv-program som Melodifestivalen.

Jag blev plötsligt tacksam över vad jag har, och har fått mig tilldelat i det här livet. Jorden hade inte behövt snurrat mycket konstigare för att jag skulle ha kunnat varit en av de där olycksaliga från Rågsved. Den ynnesten borde jag värdera mer. Och oftare.

 

Perrelli & Bengtzing

“Schysst, naturligt!”

 

Lyxfällan

Lyxfällan måste vara en av de bästa programidéerna under 2000-talet! Nu ikväll såg jag ännu ett avsnitt, om ett ännu ett par med minst sagt trasslig ekonomi. Och en trasslig relation vad det verkade också.

Och det finns ju inget som får en att må så bra, som när man upptäcker att det finns dom som har det värre. Lyxfällan är nån form av förnedringstv som får mig att må prima!

Det enda jag blir sur över är att paren får priser i slutet av programmet. Dom priserna borde jag ha istället, som lever så snålt och förståndigt…

 

Tillbaks

Efter en lång vistelse i vår stuga på landet (bortom ära och redlighet), har vi nu återvänt till stadslivets elektroniska uppkopplingar.

Det var skönt att vara borta, skönt att komma hem. Men skönast av allt har nog varit själva mellanrummet, själva känslan av variation. Det är inte utedasset, avsaknaden av rent vatten, bristande egenhygien, rådjuren och bävrarna på tomten, mötet med älgen i skogen (jo, faktiskt), eller häggspinnmalen I SIG som gjorde stugvistelsen så härlig och värdefull.

Knorren är istället att kunna jämföra stuglivet med innerstadslivet och dess bekvämligheter. Det är variationen som möjliggör den ljuvliga känslan av att få sitta på en vattenklosett, eller att kunna diska utan att först ha kokat upp vatten på spisen. Det är denna variation som får en att vara tacksam över att först ha varit utan tv (på landet), och sedan tacksam för att ha återfått den (i stan).

Stugvistelsen har också påmint mig om i vilken informationsstress jag (många av oss?) lever i. Först efter en vecka på landet lyckades jag lägga bort impulsen att vilja kolla mejl, de senaste nyheterna, bloggen osv. Det var skönt att skita i världen ett tag. Men nu skiter jag i en vattentoalett, och kan nyhetsknarka på nätet igen. Det är skönt det med.

 

Good Night and Good Luck

Såg filmen med ovanstående titel igår. Den handlar om McCarthy-eran i USA på 50-talet, när landet präglades av kommunistsskräck, och om hur få vågade kritisera den aggressive senatorn som gick i bräschen för att hitta “kommunistförrädare”.

Filmen handlar om hur CBS nyhetsredaktion gick emot senatorn och kritiserade den rättsvidrighet varmed han verkade, och varmed amerikanska medborgare förföljdes. Den säger något om samhälls- och medieklimatet då, men handlar lika mycket om hur det är idag i USA där TV-mediets nyhetsjournalistik saknar kritisk udd, och mest strävar efter att underhålla, och går kapitalismens ärenden.

Filmen fick mig att tänka på mitt år i USA för drygt tio år sedan. Det finns kanaler i USA som står för mer av samhällskritik och politisk ådra. Problemet är bara att få har dessa kanaler, de ingår inte i det vanliga kabelutbudet. Där vi bodde hade vi ungefär 15 kanaler., alla med egen nyhetsrapportering. Vid den tiden var den stora nyheten O.J Simpson. Och det var helt fascinerande att se hur sensationslysten och ytlig rapporteringen var i alla kanaler. Nyheterna är populära och avbryts hela tiden av reklam, vilket gör att programmen formatteras extremt hårt, allt ska fångas i glättiga one-liners för att inte tittarna ska försvinna.

Minns hur jag zappade mellan alla kanalerna som visade samma bilder av samma rättegångssal, och hur jag greps av känslan av att jag aldrig egentligen fick veta nånting.

Av extramaterialet till filmen förstod jag att utvecklingen av tv-mediet i USA fortsätter att gå åt fel håll. Frågan är hur länge detta kan fortgå.

 

“Ta - ta” (om att svika ideal)

Vi var ju överens min fru H och jag!

Lilla T (endast 17 månader gammal) skulle inte behöva växa upp med tv’n. När hon föddes tänkte vi att vi skulle skära ner på vårt tv-tittande, för att inte dra ner hennes oskyldiga liv i skiten.

Och vad händer?

Jo, hon råkar få se en del avBolibompa nån gång. Hon är ju “så söt” när hon jublar “ta-ta” (Bolibompa) när hon får se draken. Och man vill ju att hon ska vara glad (vilket hon iofs är nästan jämt ändå). Så det har blivit Bolibompa några fler gånger…

Och vad händer sen?

Jo, hon blir sjuk! Och nu är inte “ta-ta” ett glatt och tacksamt utrop när den där draken visar sig. Nu har T blivit en junkie! Hon kräver “ta-ta” från tidig morgon till läggdags. Och kräver hon inte det så kräver hon “ha-ha-hi-hi” vilket är hennes sätt att få discjockeyn att visa Lilla Spöket Laban på dvd, som obetänksamma föräldrar köpt åt henne, och som hon i sitt sjukdomstillstånd kan se om och om och om igen.

Och vad har då hänt? Jo, vi har förlorat henne! Hon har blivit en lika stor tv-knarkare som vi, om inte värre.

Och jag minns en av mina favoritplattor från när jag var 20: Hypocrisy is the Greatest Luxury med Disposable Heroes of Hiphoprisy som rappar: “Television, the Drug of the Nation, Breeding Ignorance and Feeding Radiation”…

Ack ja, vad månde bliva?

 

TV4 - ondskans axelmakt?

TV3 har ett program som av någon outgrundlig anledning heter Ondska. Det försöker “förklara” varför vissa människor begår vissa brott. Vad det har med det religiösa-filosofiska begreppet ondska att göra, fattar jag dock inte.

Men med TV3’s terminologi (eller G W Bush’) skulle jag vilja utnämna en annan tv-kanal till Ond. Nämligen TV4!

Igår försökte jag i denna kanal se filmen Åter till Cold Mountain med favvoskådisar som Philip Seymour Hoffman, Giovanni Ribisi och Renee Zellweger. Filmen började klockan 21 och slutade 0020. Detta är något av det som hände under filmen.

21.10 Blänkare under filmen: “Let´s dance börjar om fem dagar”. 21.20 Reklamavbrott. 21.25 Blänkare under filmen: “Om fem minuter börjar NBA-match i TV400. 21.50 Reklam. 22.00 Nyheter. 22.10 Reklam. 22.15 Blänkare under filmen: “Let´s dance börjar om fem dagar”…

Därefter var det ytterligare två eller tre reklamavbrott, inklusive den osedvanligt tröttande reklamen för TV4’s egna program. Jag såg faktiskt filmen till slutet. Nej, slutet fick man ju faktiskt aldrig se, för TV4 har inte tid att låta mer än två sekunder av eftertexterna rulla, innan man har något “viktigt” att berätta (om andra program i TV4).

TV4 är en kanal som totalt föraktar tittarna. Den föraktar också konstnärerna, artisterna, skådespelarna och filmmakarna. TV4 har uppenbarligen inte lärt sig ett smack av att de blev fällda i rättegången med Vilgot Sjöström och Claes Eriksson. TV4 föraktar allt, utom pengarna.

TV4 är en ond tv-kanal.

 

Äntligen julkalender II

Tyckte att julkalendern verkade lovande när den började. Efter att ha sett samtliga tolv avsnitt får jag ändra mitt omdöme: Den är lysande!!! Härliga skådisar, fantastisk scenografi, och spännande detektivgåtor. Inget för de allra minsta (särskilt inte för vår T som mest blir irriterad på oss när vi försöker titta), men ändå. Den där morgonkvarten framför tv’n har blivit en riktig högtidsstund. Tack för den SVT.

 

Äntligen julkalender!!!

Årets julkalender på SVT, Lassemajas detektivbyrå, verkar lovande. Underbar scenografi i alla fall, första avsnittet lite trevande, men det brukar det ju vara.

Förra året, när T bara var ett par månader såg hon och jag nästan varje avsnitt på morgonkvisten. Det var helmysigt. Adventsljus lägenhet, varma T i knät och så Tv´n. Hade sett fram emot liknande mys inför årets kalender. Men vad händer? T SOVER ÖVER första avsnittet!!! Hon vaknade inte förrän åtta, så hennes föräldrar fick sitta och bliga på tv’n själva. Mysigt det också, men jag tror att vi båda kände att det liksom fattades nåt. I morgon är det jag som väcker jäntan om hon inte vaknar själv. Herregud, julkalendern, det är ju verkligen “must c tv”.

Trevlig helg!