(Kr)ishockey

För en tid sen bodde jag i Borås. Där var jag ibland och tittade på stadens stolta hockeylag, BHC, Borås HC. BHC spelade då i division I.

BHC’s matcher ramades in som division I-matcher brukar göra. Knappt tusen på läktarna. Ideellt arbetande korvförsäljare. En femtilapp i inträde. Så kallt i ishallen att man måste köpa kaffe till korven för att inte frysa ihop totalt. Man hör skriken från spelarna därnere på isen. Till och med skären från skridskorna. En fattig hejaklack som snurrar på ett par ramsor. Rockwool som hålls uppe av ståltråd i taket, en matchklocka som med sina digitala glödlampssiffror var hypermodern 1981…

Det är faktiskt inte helt otroligt att detta BHC - i sin gamla islada - inom ett par veckor får ta emot Brynäs IF som bortalag i Kvalserien till Elitserien. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta…

 

OS

Idag är det ett år kvar till OS i Peking börjar. Dom sparkar tydligen igång kl 0808 den 8/8 2008. Fyndigt.

Ett år kvar, och debatten om det är rätt eller fel att ha OS i en diktaturstat som pissar på mänskliga rättigheter har fått ny fart.

I de flesta frågor brukar jag vela, men så inte denna gång. Jag är helt övertygad om att det är helt rätt att låta Kina ha OS. Jag kan helt enkelt inte förstå hur problemen med de mänskliga rättigheterna skulle avhjälpas om Kina inte fick ha spelen. Tiotusentals journalister kommer att vara i Kina, de kommer att få ett helvete att belysa sånt som ligger utanför propagandan, men några kommer att lyckas det tror jag. Och det kan bli avgörande.

OS är en propagandagrej för Kina. Men vad makten i Kina inte förstått är att dom inte har något att vinna. Vi i väst vet att det göms skit under mattan, oss lurar de inte. Och de i Kina som drabbas av diktatur och rättsliga övergrepp, lär inte glömma detta bara för att de fått en 30-miljarders simhall i stan. Motståndet inifrån Kina lär fortsätta, OS eller inte.
Det främsta skälet mot att ha OS i Kina är kanske att spelen kostar så mycket, ofantliga 150 miljarder enligt Sportnytt. Men det är väl ändå tveksamt om dessa pengar hade nått folket i alla fall. I det hänseendet funkar ju Kina som vilken kapitalistisk väststat som helst. Till dem som har skall varda givet…

Min poäng hur som helst: Det gör mer nytta än skada att låta Kina arrangera OS.

PS. Förresten tyckte jag att kvällens krönikör i Sportnytt, Jonas whats his name, hade en bra poäng angående detta: Varför ska idrotten bojkotta Kina, när det inte finns minsta debatt om att Ericsson, Google osv borde lämna landet? DS.

 

Perspektiv

Idag åkte Brynäs ur SM-slutspelet i ishockey.

En tomhet genomfar min kropp samtidigt som jag känner en stor lättnad. Nu kanske jag kan fokusera på sånt som faktiskt är viktigt i livet.

Min dotter och min fru till exempel… TACK för att ni står ut med mitt ohemult (bra läge för det ordet va H ;-)) stora sportintresse!!! Jag kommer hem nu.

 

ETTA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Brynäs IF - etta i Elitserien!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag är tyvärr en sån som använder utropstecken alldeles för ofta. Men nu är varenda ett faktiskt på sin plats.

Brynäs IF - etta i Elitserien!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

39 sekunder

Brynäs har spelat två perioder mot Luleå i skrivande stund. Det stod 1-1. 39 sekunder senare stod det 1-4. Så snabbt dog den matchen, depression! (och skulle nu Brynäs ändå vända matchen i sista perioden lovar jag att jag ska gå i kyrkan på söndag…)

 

Inter - Sporting Lissabon 22 nov 2006

Jag hade lust att se fotboll på tv ikväll. Jag undrar varför.

 

Underlig lagkänsla

När Elfsborg idag gjorde 1-0 mot Djurgården, då jublade Djurgårdsklacken. En gång till. Djurgårdsklacken jublade när motståndarna gjorde mål på dem. Jublade. Djurgårdsfansen. Det övergår ärligt talat mitt förstånd hur HATET mot ett lag (AIK) kan bli större än KÄRLEKEN till det egna laget. En sann idrottssupporter stöttar, i mitt tycke, alltid det egna laget, oavsett vem som tjänar på att man förlorar. ALLTID! De Djurgårdsfans som ville att deras lag förlorade är småsinta och i princip onda (inte för att jag tror på ondska, men ändå). På nåt annat sätt kan jag inte se det.

 

Skottstatistik

Som framgår av högerspalten diggar jag Brynäs IF. För den som inte är intresserad av sport kan jag informera om att det är ett hockeylag, spelar i högsta serien, benämnd Elitserien. Brynäs IF finns som fotbollslag också, men dom är inte så bra, spelar i typ division 3 eller nåt. Men på -70talet spelade dom faktiskt i Allsvenskan. Hur som haver, hockeylaget Brynäs IF spelar ikväll borta mot Frölunda. Det står 2-2, förlängning pågår. En match bland tusen andra, inget märkvärdigt med det, eller resultatet. Det konstiga är skottstatistiken från första perioden. Frölunda, näst sist i serien, sköt 19 skott, mot Brynäs, trea i serien, ynkliga enda lilla skott. 19-1. Nitton - Ett. Är du inte hockeyintresserad säger dessa siffror dig förstås nada, men ni andra fattar min reaktion, va. Nitton - ETT!? Har någon nånsin sett eller hört om en match i högsta serien där ett lag har så många fler skott än det andra? 19 skott på en period är ju också extremt mycket. Vissa hinner inte med det på en match. Nu är visst matchen slut. Blev 2-2. Där ser man.

 

Sportkrock

Ibland blir man trött på att fundera och leta sig själv. Jag har alltid använt sport som ett sätt att bara vara. Vara i mig själv, där jag råkar vara för tillfället. Helst ska det ju vara en sport som framkallar transpiration. Att se sport kan funka, men bättre är att utöva den själv. Själv gillar jag innebandy. Lagsporter överhuvudtaget är bra. För först bara är man när man spelar. Springer, svettas, skjuter, flåsar, flämtar och svettas lite till. Kanske gör man mål ibland. Kanske slår man en indian så att någon annan gör mål. Vinna eller förlora spelar just inte så stor roll (fast lite sur får man bli när det går dåligt, och glad om man vill). Men på planen, bland klubborna, finns just inte så mycket annat än kroppar, klubbor, golv och mål. Gympasalens fyra väggar utgör universums gränser, och det är otroligt befriande. Det fina med sporten är också att oavsett vilket humör man har innan spelet börjar, är det alltid med en känsla av befrielse man går därifrån. Även om det gått dåligt. Den fysiska ansträngningen, det är katarsis, rening av själen. Så jag förstår att vissa blir träningsnarkomaner (kanske funkar jobbnarkonmani på nåt liknande sätt?). Det är så att man börjar undra om alla elitidrottare egentligen tränar så hårt för att de har saker att göra upp med, få ur systemet. Jag vet inte. Men jag vet att efter sportandet har man också, när det gäller lagsport, ett gäng människor att snacka om ditt och datt med . Det är den andra goda sidan av sporten. Idag pratade vi tex om min lårskada som jag fick när jag krockade med en vägg. Ja, just ja, det är en annan sida av sporten, den gör ont ibland.