Politik


Det är sjukt hur många som dör just nu. I Kina. I Burma. Runtom.

Men sjukast är att min hjärna mest tänker på renovering av en toalett.

Det är sjukt orättvist.

Upp till kamp!

Hur kommer det sig att det är fint att kokettera med att vara ointresserad av sport…

… samtidigt som moralisk panik rasar i högerleden över att (arbetar/invandrar)kidsen inte har kontakt med “kulturarvet”, dvs “finkulturarvet” i form av den svenska “klassikerlitteraturen”?

Hur kommer det sig att det anses “hjärndött” att kolla på Big Brother…

… samtidigt som det anses vara höjden av civilisering att pröjsa 700 spänn för att gå på Dramaten och kolla på den femtielfte uppsättningen av Macbeth (vill man se repriser är det billigare att slå på tvn)?

I Sverige har klass blivit ett omöjligt begrepp. Högervindarna har med fintrådiga medel oskadliggjort och svärtat klassbegreppet så att den som använder det framstår som hopplöst förlegad och patetisk.

Klass är inte vad det en gång var. Klass är föränderligt. MEN KLASSKRIGET BESTÅR!!! Under nya former, med nya deltagare och med nya insatser. Klasskriget består, och nu som alltid visar sig klassgränserna genom kulturen.

Att välja Big Brother på TV eller Macbeth på Dramaten handlar inte om bildning, intellektualism och förmåga till högre tankar. Det handlar om status och om att visa vilken sida av klass-skranket man vill - och framförallt kan - pissa på.

Vi stretar på vi människor. Liten som stor.

Vår S, snart sex månader, övar sig på att sitta. I alla fall vissa dagar. Då kan han vara inne i riktiga sittstim. Dvs han kan sitta i en minut i streck utan att falla.

Andra dagar sitter han inte alls. Då tränar han på att falla.

Att öva sig på att falla är väl en lektion man inte bör skolka ifrån, eller va Björklund? (för under din regim är det väl fler och fler som kommer att falla?)

“Va konstiga dom är!” säger den främlingsrädde

“Va annorlunda dom är!” säger mångkulturalisten

“Va häftiga dom är!” säger interkulturalisten/mångfaldsbejakaren

“Va, vilka dom?” säger jag.

I “doms” ögon är vi “dom”, i våra ögon är dom “dom”. Med så mycket “dom” måste vi alla vara “dom”, och då behövs väl inte det ordet längre? Kan vi inte skippa “dom” och istället börja se oss människor, oss alla, som den amorfa kökkenmödding vi väl ändå mest är. Oformliga degklumpar som gelear omkring på Jorden några år. Vi är embryon som aldrig slutar förändras, rymdstoft som aldrig slutar finnas. Vi är ett, ett är allt.

Astronomerna pratar om konstiga, svårförklarliga fenonomen som “singulariteter”. Är det inte just precis vad vi är, eller är del av? En singularitet? Konstiga o svårförklarliga. Jag tror (på) det.  Jag tror inte på vi-dom.

Min pappa använder ett i mina ögon lustigt uttryckssätt. Han kan säga tex: “Elgiganten reklamerar för USB-minnen” (fiktivt exempel då min far skiter i USB-minnen). Vad han menar är alltså att Elgiganten gör reklam för USB-minnen.

Jag vet inte om det går att använda “reklamera” som pappa gör, möjligen är det ett ålderdomligt sätt att använda ordet. I vilket fall har det fått mig att fundera över det märkliga att två så närliggande ord “reklam” och “reklamera” kan ha så totalt motsatt laddning. Ja, om min pappa har rätt kan t.o.m samma ord användes både som något positivt och negativt. Vi lever i en reklam-era där någon kan reklamera för det vi sedan reklamerar.

Kanske är det den yttersta symbolen för det kapitalistiska slit o slängsamhälle vi lever i. “Köp gärna det här USB-minnet, var säker på att det inte kommer att hålla särskilt länge, vi gör reklam, ni reklamerar”. I konsumismens tidevarv är alla som handlar viktiga. Några producerar skit, andra köper den och har rätt att klaga. MEN…

…så länge vi tror att rätten att reklamera är att ha MAKT och INFLYTANDE kommer världen att fortsätta att barka åt helvete. Att klaga på varor ifrågasätter inte konsumismen/kapitalismen som system. Tvärtom, varje gång vi klagar upprätthåller vi snällt vår roll som konsumenter. Vi driver på kapitalismen med vår kritik. Vi kan få den att bli “grönare”, “jämställdare” och “rättvisare” (läs: mindre skitig, en gnutta mindre förtryckande och orättvis), men…

…så länge grundbulten i kapitalismen är tillväxt kommer utsugningen av jorden (och dess människor) att bestå.

PS. Nu fick jag tag i en ordbok. Pappa har såklart rätt. Allt sjutton kan man reklamera för USB-minnen. Frågan är dock om man borde göra det… DS.

Ett av borgarnas mest omhuldade begrepp är det äckliga ordet “valfrihet”. Här följer en lista över den “valfrihet” som kommit med den borgerliga socialdemokratiska regeringen  och den borgerliga borgerliga regeringen:

  • Valfrihet att välja teleoperatör
  • Valfrihet att välja elleverantör
  • Valfrihet att “placera” pensionspengar
  • Valfrihet att välja skolform
  • Valfrihet att välja mellan kommersiella likadana radiokanaler
  • Valfrihet att välja mellan kommersiella likadana tv-kanaler
  • Valfrihet att välja taxi
  • Valfrihet att välja järnvägsbolag
  • ……………… kom inte på nåt mer.

“Valfrihet” borde vara ett fint ord, ett frigörande ord, ett revolutionerande ord. Om vi hade fått valfrihet att välja en bättre miljö, ett mänskligare, rättvisare, mer demokratiskt, jämlikare, jämställdare, ömsintare, snällare, mindre tävlingsinriktat samhälle. Den valfriheten hade jag hyllat.

Om man på allvar skulle sätta sig in i alla de “valmöjligheter” som kommit under de senaste tio - femton åren, skulle man inte få göra annat än att välja. Jag menar, hur många pensionsfonder finns inte - 1000? (nä, det är väl bara runt 800 va?)

Borgarna har gjort valfriheten till ett fängelse. Hur länge ska man behöva sitta inne?

Idag är det ett år kvar till OS i Peking börjar. Dom sparkar tydligen igång kl 0808 den 8/8 2008. Fyndigt.

Ett år kvar, och debatten om det är rätt eller fel att ha OS i en diktaturstat som pissar på mänskliga rättigheter har fått ny fart.

I de flesta frågor brukar jag vela, men så inte denna gång. Jag är helt övertygad om att det är helt rätt att låta Kina ha OS. Jag kan helt enkelt inte förstå hur problemen med de mänskliga rättigheterna skulle avhjälpas om Kina inte fick ha spelen. Tiotusentals journalister kommer att vara i Kina, de kommer att få ett helvete att belysa sånt som ligger utanför propagandan, men några kommer att lyckas det tror jag. Och det kan bli avgörande.

OS är en propagandagrej för Kina. Men vad makten i Kina inte förstått är att dom inte har något att vinna. Vi i väst vet att det göms skit under mattan, oss lurar de inte. Och de i Kina som drabbas av diktatur och rättsliga övergrepp, lär inte glömma detta bara för att de fått en 30-miljarders simhall i stan. Motståndet inifrån Kina lär fortsätta, OS eller inte.
Det främsta skälet mot att ha OS i Kina är kanske att spelen kostar så mycket, ofantliga 150 miljarder enligt Sportnytt. Men det är väl ändå tveksamt om dessa pengar hade nått folket i alla fall. I det hänseendet funkar ju Kina som vilken kapitalistisk väststat som helst. Till dem som har skall varda givet…

Min poäng hur som helst: Det gör mer nytta än skada att låta Kina arrangera OS.

PS. Förresten tyckte jag att kvällens krönikör i Sportnytt, Jonas whats his name, hade en bra poäng angående detta: Varför ska idrotten bojkotta Kina, när det inte finns minsta debatt om att Ericsson, Google osv borde lämna landet? DS.

Såg filmen med ovanstående titel igår. Den handlar om McCarthy-eran i USA på 50-talet, när landet präglades av kommunistsskräck, och om hur få vågade kritisera den aggressive senatorn som gick i bräschen för att hitta “kommunistförrädare”.

Filmen handlar om hur CBS nyhetsredaktion gick emot senatorn och kritiserade den rättsvidrighet varmed han verkade, och varmed amerikanska medborgare förföljdes. Den säger något om samhälls- och medieklimatet då, men handlar lika mycket om hur det är idag i USA där TV-mediets nyhetsjournalistik saknar kritisk udd, och mest strävar efter att underhålla, och går kapitalismens ärenden.

Filmen fick mig att tänka på mitt år i USA för drygt tio år sedan. Det finns kanaler i USA som står för mer av samhällskritik och politisk ådra. Problemet är bara att få har dessa kanaler, de ingår inte i det vanliga kabelutbudet. Där vi bodde hade vi ungefär 15 kanaler., alla med egen nyhetsrapportering. Vid den tiden var den stora nyheten O.J Simpson. Och det var helt fascinerande att se hur sensationslysten och ytlig rapporteringen var i alla kanaler. Nyheterna är populära och avbryts hela tiden av reklam, vilket gör att programmen formatteras extremt hårt, allt ska fångas i glättiga one-liners för att inte tittarna ska försvinna.

Minns hur jag zappade mellan alla kanalerna som visade samma bilder av samma rättegångssal, och hur jag greps av känslan av att jag aldrig egentligen fick veta nånting.

Av extramaterialet till filmen förstod jag att utvecklingen av tv-mediet i USA fortsätter att gå åt fel håll. Frågan är hur länge detta kan fortgå.

Är det inte dags att Ryssland kommer in i matchen? Ni är inte längre Sovjet. Balt-länderna tillhör er inte längre. De är inte ens era satellitstater. Sluta gnäll på flytten av den där statyn. Sluta slå på svenska ambassdörer, så får man inte göra!

Next Page »