Reklam-era

Min pappa använder ett i mina ögon lustigt uttryckssätt. Han kan säga tex: “Elgiganten reklamerar för USB-minnen” (fiktivt exempel då min far skiter i USB-minnen). Vad han menar är alltså att Elgiganten gör reklam för USB-minnen.

Jag vet inte om det går att använda “reklamera” som pappa gör, möjligen är det ett ålderdomligt sätt att använda ordet. I vilket fall har det fått mig att fundera över det märkliga att två så närliggande ord “reklam” och “reklamera” kan ha så totalt motsatt laddning. Ja, om min pappa har rätt kan t.o.m samma ord användes både som något positivt och negativt. Vi lever i en reklam-era där någon kan reklamera för det vi sedan reklamerar.

Kanske är det den yttersta symbolen för det kapitalistiska slit o slängsamhälle vi lever i. “Köp gärna det här USB-minnet, var säker på att det inte kommer att hålla särskilt länge, vi gör reklam, ni reklamerar”. I konsumismens tidevarv är alla som handlar viktiga. Några producerar skit, andra köper den och har rätt att klaga. MEN…

…så länge vi tror att rätten att reklamera är att ha MAKT och INFLYTANDE kommer världen att fortsätta att barka åt helvete. Att klaga på varor ifrågasätter inte konsumismen/kapitalismen som system. Tvärtom, varje gång vi klagar upprätthåller vi snällt vår roll som konsumenter. Vi driver på kapitalismen med vår kritik. Vi kan få den att bli “grönare”, “jämställdare” och “rättvisare” (läs: mindre skitig, en gnutta mindre förtryckande och orättvis), men…

…så länge grundbulten i kapitalismen är tillväxt kommer utsugningen av jorden (och dess människor) att bestå.

PS. Nu fick jag tag i en ordbok. Pappa har såklart rätt. Allt sjutton kan man reklamera för USB-minnen. Frågan är dock om man borde göra det… DS.

 

Vestibularisschwannom

Smaka på ordet: vestibularisschwannom

Ordet är nytt i NE, och jag stjäl det hit för att… ja, för att det var ett häftigt ord för ett otäckt fenomen.  Vestibularisschwannom är en “godartad tumör som utgår från balansnerven, vilken tillsammans med hörselnerven utgör 8:e hjärnnerven, nervus vestibulocochlearis. De första symtomen är yrsel och hörselnedsättning, och balansrubbningen kan efter hand bli mycket svår”.

Svår balansrubbning… Jo, tacka sjutton för det, sånt sväng som det är i det där ordet!

En gång till: Vestibularisschwannom. Svindlar det inte redan en aning?

 

Rövkrok

Nationalencyklopedin har lagt till ett nytt ord till sina samlingar, rövkrok. Det är en lek som företrädesvis återfinns på Gotland, vart annars? NE beskriver den som följer: “En sorts liggande brottningslek som varit mycket populär hos allmogen i alla de nordiska länderna. Två personer lägger sig på rygg bredvid varandra men vända åt var sitt håll. Sedan fattar de armkrok, varpå de sträcker de närliggande benen rakt upp och försöker kroka dem i varandra för att sedan med ett plötsligt och kraftigt ryck rulla motståndaren över ända”.

Kanske något att pyssla med en regnig söndagkväll, vad vet jag. Rövkrok var dagens ord.

 

Kvarnregale

“En på kungens och kronans överhöghet grundad förfoganderätt till landets kvarndrift” (källa: Nationalencyklopedin)
Tänk så mycket det finns att lära sig. Nu vet jag vad kvarnregale är, får se hur länge jag minns det…

 

Mer om kräk, livet och paternosterverk

Kräk: Just som vi trodde att T höll på att bli bättre kräktes hon igen. Över mig. Men det är ju lättare att sanera mig än badrumsmattan, så det var ju fint. Trots att hon knappt har ätit på ett dygn är hon glad ändå, men matt och trött. Hoppas att den lilla stackaren snart ska få behålla sin mat.

Livet: Jag läste klart Frank McCourts bok Magistern häromdagen. Det var tredje delen i hans biografi. Som bok var den något ojämn. Men livfull och spirituell. McCourt förmedlade en känsla av att han snubblade genom livet. Han hade ingen given målsättning, riktning eller brinnande önskningar. Saker och ting hände helt enkelt, bara att konstatera faktum. Detta låter ju lite fatalistiskt, men McCourt beskriver ändå livet med stor värme, det märks att han tycker om det. För mig är det på något liknande sätt, man drattar än hit och än dit, har ingen riktig koll. Man får ta det som det kommer, men får lära sig att älska de ögonblick som gäller för stunden, vad annat kan man göra? Jag tror att fatalism och livsglädje kan gå ihop, om man vill.

Paternosterverk: I min strävan att lära mig nya saker har jag idag tagit reda på vad ett paternosterverk är: Det visar sig enligt Nationalencyklopedin vara en anordning för muddring av kanaler där en ändlös räcka av skovlar monterats för kontinuerlig grävning, särskilt lämpligt i lera. Paternosterverk, var ordet.

 

Paraskavedekatriafobi…

… betyder - sjuklig ångest för fredagen den trettonde. (källa: Illustrerad vetenskap 16/2002). FYI.