Katter

Igår var jag på djuraffären med T. Vi tittade på fiskar, sköldpaddor, ödlor och marsvin. Det var roligt, men lite läskigt.

Egentligen var vi där för att köpa kattmat, till vår älskade perser B.

När jag betalade maten frågade expediten om jag ville ha en bok om katter. Gratis! “Gratis kan aldrig vara fel” tänkte jag, och nappade på erbjudandet.

Jag borde inte ha tagit emot den. För risken är att jag faktiskt tror att jag kan lära mig nåt om katter, om vår katt, genom att läsa den där boken. Efter tre år som kattägare borde jag veta bättre. Katter är och förblir mysterier. Erfarenheten lär det som boken helst vill ljuga om, att katter alltid går sina egna outgrundliga vägar, och att vi inte kan följa dom.

Inte undra på att dom fick ge bort boken gratis. Kattböcker köper man bara INNAN man blivit kattägare.

PS. Nu talar jag om kattböcker som försöker förklara katters beteende. Såna som berättar om katters sjukdomar och så, bör man för allt i världen läsa! DS.

 

Pausfågel

Jo, tiden har blivit knappare. Jag hinner inte surfa runt bland skoj bloggar lika mycket längre. Än mindre skriva på min egen.

Men nu har jag tid. Jag är färdigjobbad, katten, barnet och hustrun sover sött där dom brukar. Men jag har inget att säga. Det är tomt i huvudet, och då snattrar jag om inget istället.

Vår katt har en ny lustig vana, att sova i T´s vagn. Hon är mycket söt där hon ligger.

Jag är avundsjuk på katten.

Det blev snö och kallt till slut.

Jag är avundsjuk på katten.

Just när man trodde man skulle slippa vinter.

Jag är avundsjuk på katten.

Hon har sin tjocka päls, fryser inte om fötterna som jag. Hon lever visserligen instängd i en lägenhet, men hon får sova när hon vill och var hon villl. Hon har mat och husrum, och synes det mig, inte ett bekymmer.

Jag är mycket avundsjuk på katten.

Men jag fick smacka i mig en fruktansvärt fet, onyttig och god pizza ikväll. Jag mår lite illa av den nu. Men det var det värt. För den fick inte katten.

 

Katten vilket väder

I går natt slet och rev vinden, försökte tränga sig in i vår lägenhet. Fönstren knakade och brakade och det ylade verkligen utanför.

Vår lilla misse, som knappt höjer på ögonbrynen åt fyrverkerier, hastade in till vårt sovrum och kröp ner MELLAN oss. Det var en unik händelse, för om hon till äventyrs sover i vår säng, är det alltid på H’s sida, jag brukar nämligen rulla på henne i sömnen, det gillar hon inte…

Men igår natt sov hon (i den mån hon sov) alltså mellan oss. Orolig, nervös och rädd för det tjutande odjuret utanför. Jag är rädd att kommande natt kommer att bli ännu värre för henne (orkanvarning utfärdad i våra krokar). Stackars missen.

Och vår dotter T då, var inte hon orolig, nervös och rädd då? Näe, hon sov sött som en gullegris genom hela spektaklet. Hoppas hon får göra det i natt också.