Film


Såg filmen med ovanstående titel igår. Den handlar om McCarthy-eran i USA på 50-talet, när landet präglades av kommunistsskräck, och om hur få vågade kritisera den aggressive senatorn som gick i bräschen för att hitta “kommunistförrädare”.

Filmen handlar om hur CBS nyhetsredaktion gick emot senatorn och kritiserade den rättsvidrighet varmed han verkade, och varmed amerikanska medborgare förföljdes. Den säger något om samhälls- och medieklimatet då, men handlar lika mycket om hur det är idag i USA där TV-mediets nyhetsjournalistik saknar kritisk udd, och mest strävar efter att underhålla, och går kapitalismens ärenden.

Filmen fick mig att tänka på mitt år i USA för drygt tio år sedan. Det finns kanaler i USA som står för mer av samhällskritik och politisk ådra. Problemet är bara att få har dessa kanaler, de ingår inte i det vanliga kabelutbudet. Där vi bodde hade vi ungefär 15 kanaler., alla med egen nyhetsrapportering. Vid den tiden var den stora nyheten O.J Simpson. Och det var helt fascinerande att se hur sensationslysten och ytlig rapporteringen var i alla kanaler. Nyheterna är populära och avbryts hela tiden av reklam, vilket gör att programmen formatteras extremt hårt, allt ska fångas i glättiga one-liners för att inte tittarna ska försvinna.

Minns hur jag zappade mellan alla kanalerna som visade samma bilder av samma rättegångssal, och hur jag greps av känslan av att jag aldrig egentligen fick veta nånting.

Av extramaterialet till filmen förstod jag att utvecklingen av tv-mediet i USA fortsätter att gå åt fel håll. Frågan är hur länge detta kan fortgå.

TV3 har ett program som av någon outgrundlig anledning heter Ondska. Det försöker “förklara” varför vissa människor begår vissa brott. Vad det har med det religiösa-filosofiska begreppet ondska att göra, fattar jag dock inte.

Men med TV3’s terminologi (eller G W Bush’) skulle jag vilja utnämna en annan tv-kanal till Ond. Nämligen TV4!

Igår försökte jag i denna kanal se filmen Åter till Cold Mountain med favvoskådisar som Philip Seymour Hoffman, Giovanni Ribisi och Renee Zellweger. Filmen började klockan 21 och slutade 0020. Detta är något av det som hände under filmen.

21.10 Blänkare under filmen: “Let´s dance börjar om fem dagar”. 21.20 Reklamavbrott. 21.25 Blänkare under filmen: “Om fem minuter börjar NBA-match i TV400. 21.50 Reklam. 22.00 Nyheter. 22.10 Reklam. 22.15 Blänkare under filmen: “Let´s dance börjar om fem dagar”…

Därefter var det ytterligare två eller tre reklamavbrott, inklusive den osedvanligt tröttande reklamen för TV4’s egna program. Jag såg faktiskt filmen till slutet. Nej, slutet fick man ju faktiskt aldrig se, för TV4 har inte tid att låta mer än två sekunder av eftertexterna rulla, innan man har något “viktigt” att berätta (om andra program i TV4).

TV4 är en kanal som totalt föraktar tittarna. Den föraktar också konstnärerna, artisterna, skådespelarna och filmmakarna. TV4 har uppenbarligen inte lärt sig ett smack av att de blev fällda i rättegången med Vilgot Sjöström och Claes Eriksson. TV4 föraktar allt, utom pengarna.

TV4 är en ond tv-kanal.

För första gången på evigheter var jag på bio ikväll. Såg Borat. Herregud en sån film! Sacha Baren Cohen verkar sakna hämningar totalt. Som nån slags mental Jackass-variant. Och eftersom Borat är gjord med hjärnan snarare än med resten av kroppen, är det också så mycket bättre.

Ändå är jag lite besviken. Som man ofta blir när en film blivit uppskriven å det vådligaste av filmkritikerna. Främst hade jag gärna sett ännu mer politiska kopplingar. Ibland är filmen en utmärkt kommentar till allt det negativa med den amerikanska kulturen (inskränkthet, nationalism, högerkristna, homofobi osv). Men däremellan skjuter Borat mer vilt, gör narr både av sig själv och av tämligen oskyldiga medborgare.

Rekommenderar ändå denna film. Är du överkänslig för pinsamma scener bör du dock akta dig.