5 mars 2008
Vissa böcker vill man inte ska ta slut. Bengt Ohlssons krönikesamling benke@swipnet.se
är en sån. Han är kanske mest känd för sin version av Söderbergs Dr Glas, Gregorius, men den tyckte jag var lite träig. I de korta DN-krönikorna skriver han däremot med vass och ofta mycket rolig och bitter penna. “På dass är endast det bästa gott nog” är mitt motto. Och Ohlssons krönikesamling är den ultimata dassboken, i mitt tycke. Ville bara säga det.
31 januari 2007
Ännu en av dessa dagar som borde hetat måndag. Hela familjen förkyld, snörvel och snor.
Själv hade jag turen att inte behöva vara pappa i mitt lätt febriga tillstånd. Fick istället åka till Göteborg och jobba (mycket lättare att jobba sjuk, än att jobba med att vara sjuk pappa till sjukt barn, nu fick istället sjuk mamma vara mamma och pappa till sjukt barn, bättre för mig…)
Eländesdag på jobbet. Elaka handledare säger dumma saker om mitt författande, elaka kollegor lägger på mig mer och mer arbetsuppgifter som jag inte har tid med.
Och så regnar det.
På tåget hem stirrar jag ut i den mörka natten (eftermiddagen). En och annan lampa flimrar förbi bortom de tunga regndropparna som smattrar mot rutan i 110 knyck. Feberkänslorna, illamåendet och magknipet tilltar. Ett barn skriker hjärtskärande högt ett par platser bort. Sluter ögonen och inser att jag måste trotsa regnet och blåsten för att gå de tjugo minuterna från stationen och hem.
Framme i Borås. Drar en djup suck och hissar huvan över huvudet. Lutar mig lätt framåt och börjar gå. Efter bara ett par hundra meter går det som en lättnad genom hela min kropp. Benen går av sig själv. Regndropparna smeker mina kinder när de sakta letar sig mot halsen. Genom glasögonen ser jag diffus blötsvart asfalt och hotande isfläckar. Den tilltagande vinden sveper in under huvan och gör mig nästan andlös.
Och jag inser att jag njuter. Av vädret, vinden, promenaden. Bra tankar börjar komma. Jag tänker tillbaks på min jobbiga handledning och är konstruktiv! Börjar få idéer om hur jag ska jobba om, förbättra, skriva något fantastiskt, något revolutionerande, något NYTT!
Och jag tänker på att jag snart ska få träffa mina älskade. Dom är sjuka, men dom är mina, och jag tror att vi alla blir lite mindre sjuka av att vara tillsammans.
Det är skönt att vara ute och gå. Och komma hem. (parafras på Anna-Clara Tidholms
Ut och gå! Rekommenderas varmt!
13 december 2006
Sitter och tittar på när Fuglesang skuttar omkring i rymden i sin smidiga lilla dräkt. Och kommer att tänka på min favvo-SF-författare Arthur C. Clarke. Vill gärna utnyttja bloggen till att tipsa om de i mitt tycke bästa SF-böcker som skrivits (ok, såå många har jag faktiskt inte läst), nämligen Clarkes Ramaserie, fyra böcker skrivna under de sista tretti åren.
Så här skrev jag om böckerna i en gammal recension på en gammal hemsida:
