Jag börjar närma mig de 40. Nåja, än fattas 2,5 år men av det tilltagande öronhåret att döma har jag redan blivit gubbe.

Förutom tilltagande generande hårväxt i öronen har också åldern fört med sig…kraftigare nysningar. Jo, så är det märkligt nog. Det är som att min kropp måste anstränga sig allt hårdare … eller … att jag med åren har samlat på mig såna lager med snor att det krävs formliga jordbävningar för att rensa däruppe.

Och nu kommer jag till den verkligt äckliga delen av detta inlägg: När jag i dessa dagar går igenom några dagars maginfluensa har jag lagt märke till en liten detalj, nämligen att mina kräkningar visst också blivit kraftigare med åren. De konvulsioner jag frambringade häromdagen över Gustavsbergsbussen måtte ha fått själva Himalaya att rubbas. Jag fick pusta en god stund efteråt innan jag kunde stappla mig till sängs.

Ändå känner jag mig lite stärkt av den urkraft min kropp verkar besitta, och besitta allt mer ju äldre jag blir. Som det verkar i alla fall.

Jag önskar bara att denna magnifika kraft kunde hjälpa mig med livets mer intellektuella sidor också.