Brainwash

Vinter.

Fåtölj.

Bok.

Filt.

Te.

En dröm.

Lyxfällan måste vara en av de bästa programidéerna under 2000-talet! Nu ikväll såg jag ännu ett avsnitt, om ett ännu ett par med minst sagt trasslig ekonomi. Och en trasslig relation vad det verkade också.

Och det finns ju inget som får en att må så bra, som när man upptäcker att det finns dom som har det värre. Lyxfällan är nån form av förnedringstv som får mig att må prima!

Det enda jag blir sur över är att paren får priser i slutet av programmet. Dom priserna borde jag ha istället, som lever så snålt och förståndigt…

Jag håller på att slå i sista spiken i mitt doktorerande. Nästan 6 år har det tagit att bli färdig. Redan från början visste jag hur post-doktorandlivet skulle te sig. Svårt.

I min bransch finns inga feta lönecheckar eller fasta tjänster som väntar efter disputation. De flesta hankar sig fram på deltider. Undervisar här och där, har små projekt och gnetar på. År efter år, efter år. För att lyckas gäller bara en sak: Att sälja sig. Känna rätt människor, marknadsföra sig, le brett åt alla, säga ja till allt, jobba ideellt, vara hungrig, försaka familjen, äta pringles på konferenser, le ännu bredare, samla visitkort. Då, om man har tur, kan man få lite forskningspengar eller en forskarass nånstans i nåt år. Under den tiden gäller det att le vidare för att få nya pengar till nya jobb.

Allt det där är vad jag hatar med universitetsvärlden. Jag visste att det var så, redan för sex år sen. Men det är först nu, när jag står arbetslös som jag KÄNNER vad det innebär. Och jag hatar allt det där ännu mer.

Jag vill ju bara forska. Och undervisa. Varför ska det vara så komplicerat att få göra just det. Okej att god forskning kräver goda vetenskapliga nätverk. Så långt är jag med. Men när jag ser hur vissa av mina kollegor slickar tungan fnasig för att connecta med rätt personer undrar jag…

Jag undrar om dagens system genererar den bästa forskningen, eller bara de bästa pengaraggarna. Är det en j-a nasare man blir efter 20 års skolgång? (Obs, inget ont om försäljare. Jag tycker bara att vetenskap borde handla mer om kunskap, och mindre om självcentrering, marknadsföringstricks, och ögontjäneri)

*Signerat “Bitter man med en kassakista med studielån”*

Nu snurrar det å det grövsta. Jag försöker hantera: Fyra olika fysiska arbetsplatser, tre olika jobb, arbetsförmedling och akassa (märkligt att ha tre jobb, men ändå vara arbetslös…), två barn, en katt, en vattkoppssjuk fru, ett styck avhandling som ska vara helt färdig i nästa vecka, förhandlar med tryckerier, söker pengar för tryckning, planerar undervisning, rättar tentor, svarar på arga mail från studenter, går på lärarmöten, lär mig hur man sätter en bok, lär mig Word (…), oroar mig för att få vattkoppor, oroar mig för att tappa behärskningen med trotsig tvååring, oroar mig för besiktning av bil, försöker få ihop en disputationsfest, försöker förklara för mamma och pappa vad en disputation är, undrar vilket hotell vi ska bo på i Gbg, undrar vilka som vill komma på fest, mardrömmer om hur sågad jag blir på disputationen inför släkt och vänner, blöder näsblod, bråkar med handledare, oroar mig för Brynäs dåliga resultat…

Dom nätter när jag får mer än fyra timmars sömn drömmer jag. Då drömmer jag om mitt liv ett gott stycke in på 2008. Då ska jag vara föräldraledig, då går vi under jorden barnen och jag. Då blir det snöbollskrig, badhus och vackra vinterpromenader för hela slanten. Då ska det lagas palsternackspuré och torkas barnsnor. Det är i sanning nåt att drömma om.

Den ljusnande framtid, den kommer väl. ??