I går natt slet och rev vinden, försökte tränga sig in i vår lägenhet. Fönstren knakade och brakade och det ylade verkligen utanför.

Vår lilla misse, som knappt höjer på ögonbrynen åt fyrverkerier, hastade in till vårt sovrum och kröp ner MELLAN oss. Det var en unik händelse, för om hon till äventyrs sover i vår säng, är det alltid på H’s sida, jag brukar nämligen rulla på henne i sömnen, det gillar hon inte…

Men igår natt sov hon (i den mån hon sov) alltså mellan oss. Orolig, nervös och rädd för det tjutande odjuret utanför. Jag är rädd att kommande natt kommer att bli ännu värre för henne (orkanvarning utfärdad i våra krokar). Stackars missen.

Och vår dotter T då, var inte hon orolig, nervös och rädd då? Näe, hon sov sött som en gullegris genom hela spektaklet. Hoppas hon får göra det i natt också.