11 maj 2008
Ibland känner jag att min kropp saknar spatserkäpp och monokel.
Huruvida sådana attribut står att uppbringa i en detaljhandel i min närmsta affinitet är mig dock obekant.
Ehuru tveksamt är om tingesterna som sådana skulle förmå uppbringa den antika känsla varefter jag söker.
Blotta tanken inspirerar dock!
Ehuru monokel i nådens år 2008? Ter det sig icke en smula ohemult?
På min ära, jag ber att få rekommendera mig.
24 april 2008
Jag nämnde min brist på sömn i föregående inlägg.
Well, jag har fortfarande inte sovit. Och imorgon drar jag västerut för en ny (groggy) tretimmarsföreläsning.
Borde jag då inte gå och lägga mig nu. Nu när jag äntligen är färdig med morgondagens föreläsning. Nu när barnen - båda två - ligger i ro sovandes i varsin säng. Nu, då jag har chansen.
Kanske tänker jag att det är för bra för att vara sant. “Ska jag få sova nu, det måste vara fel?” Är rädd för att om jag går och lägger mig ska något barn vakna så att jag inte får sova. Och då är det ju bättre att inte gå och lägga mig in the first place. Eller…
24 april 2008
Idag höll jag en föreläsning med påtaglig sömnbrist i kroppen. Blev sisådär tre timmar i går natt.
Föreläsningen höll på i tre timmar. Jag stod tiden ut.
Men vad jag sa har jag ingen aning om.
Kanske var det nåt bra (tänker jag nyfiket)…
23 april 2008
Jag borde ha lagt mig redan.
Men här sitter jag och söker… skaparlust. Efter en stunds vilset surfande på nätet landar jag till slut på en gammal bekants blogg.
Och där konfronterades jag med så enormt mycket gamla aversioner! Efter ett par minuter på bloggen bubblade det inom mig av sånt som måste ut. Direkt.
Mer än så blev det inte. Inga ordkrevader. Bara ett idogt sväljande och kväljande. Jag känner inga ord, bara motbjudelse. Det är en historia som inte behöver, inte SKA berättas. Och med dessa ordlösa ord har jag väl egentligen berättat historian ändå. I dom ord som inte behöver sägas ligger kanske det tydligaste budskapet.
Inte så mycket sund skaparlust kom ut av det hela. Men nåt blev det, en destru-kreation.
22 april 2008
Den första allvarligt menade vårvärmen. Jag passade på att byta däck på bilen. Det var i söndags morse klockan 0730. Barnen väckte mig och H som vanligt vid 05. Så vid halv åtta var jag som piggast den dagen. Och jag grep tillfället genom att pipa iväg till Mariebergsvikens enorma p-plats, med bagaget fullt av sommardäck.
Den frid som genomfor mig där jag stod och hängde på fälgkorset går ej att kvantifiera! Den klarblå himlen med några lyckligt skriande måsar (!?). Några ensamma båtar som guppar och kluckar vid kajplatserna längs stranden. Mariebergsvikens småkrusiga vattenspegel. Förbipasserande hundrastare, stavgångare, barnvagnssjuvare och cykelhjälmsprydda cyklister… Alla ser ut att le inombords på nåt sätt.
För mig lossnar alla vinterdäcken lätt. Det är som att till och med vår gamla Passat glatt hälsar våren med höjd front, i samma ögonblick som det första sommardäcket glider på. Ring ut det gamla, ring in det nya!
PS. För den som ej varit i Karlstad, och tycker att “Mariebergsvikens enorma p-plats” låter grymt osnyggt och ovårigt, rekommenderar jag att komma hit. Parkeringen ligger jättefint, jag lovar. Och den är enorm för att ta emot alla besökare till Mariebergsskogen, Sveriges finaste stadspark, utan konkurrens vågar jag tippa. DS.
22 april 2008
Hur kommer det sig att det är fint att kokettera med att vara ointresserad av sport…
… samtidigt som moralisk panik rasar i högerleden över att (arbetar/invandrar)kidsen inte har kontakt med “kulturarvet”, dvs “finkulturarvet” i form av den svenska “klassikerlitteraturen”?
Hur kommer det sig att det anses “hjärndött” att kolla på Big Brother…
… samtidigt som det anses vara höjden av civilisering att pröjsa 700 spänn för att gå på Dramaten och kolla på den femtielfte uppsättningen av Macbeth (vill man se repriser är det billigare att slå på tvn)?
I Sverige har klass blivit ett omöjligt begrepp. Högervindarna har med fintrådiga medel oskadliggjort och svärtat klassbegreppet så att den som använder det framstår som hopplöst förlegad och patetisk.
Klass är inte vad det en gång var. Klass är föränderligt. MEN KLASSKRIGET BESTÅR!!! Under nya former, med nya deltagare och med nya insatser. Klasskriget består, och nu som alltid visar sig klassgränserna genom kulturen.
Att välja Big Brother på TV eller Macbeth på Dramaten handlar inte om bildning, intellektualism och förmåga till högre tankar. Det handlar om status och om att visa vilken sida av klass-skranket man vill - och framförallt kan - pissa på.
17 april 2008
… solen sken som idag!
En underbar dag för att bryta sig ur vintertröttheten.
En underbar dag.
17 april 2008
Om dimensioner:
Han svävar över svävaren.
Hon simmar över simmaren.
Svävaren svävar under svävaren.
Simmaren simmar under simmaren.
17 april 2008
Brinner.
Rinner.
Inner.
Ner.
Brinninnerner.
Brinner ner.
Innebrinner.
R.
